Dominique Strauss-Kahn och jag

När nyheten kom om anklagelserna mot Dominique Strauss-Kahn, tyckte jag att det lät osannolikt. Jag skrev (på mailinglistan tjugo100; mitt hittills enda andningshål, återkommer till den) att detta var en berättelse så absurd, och omständigheter så otroliga, att anklagelserna måste vara falska.

Ur min reflektion den 16 maj i år:

"Det är något lurt. Antingen har karln fått en hjärnblödning. Då menar jag på riktigt. Och blivit allvarligt personlighetsförändrad. Det finns bisarra men tydliga exempel på hur hjärnskador gör tidigare trevliga personer till våldsamma svin. Och just sexualitet, impulskontroll och urskiljningsförmåga kan påverkas av hjärnblödning.

Annars är väl det mest sannolika en set up. Han kanske har betalat städerskan för att få sätta på henne och sedan har hon sett miljonpotentialen i detta och med hans sperma i sig eller på sig, dragit ihop en anklagelseakt som nu bara är en ren ord-mot-ord-historia. Eller så har hon helt enkelt föreslagit en liten affärstransaktion på hotellrummet med detta i åtanke."

Igår kom nyheten att åtalet mot honom håller på att haverera och idag släpptes han fri och fick tillbaka hela sin borgen på en miljon dollar.

Att jag reagerade så spontant – i en riktning som nu verkar helt riktig men som då gick totalt emot vad nästan allt och alla tvärsäkert påstod – beror på en inlärd och medfödd skepsis till mediala tvärsäkra sanningar. Och inte minst på att jag av egen erfarenhet vet vad kontroversiella personer med radikala politiska åsikter och en (föregivet) tvivelaktig moral kan råka ut för.

Jag vet vilken oerhörd skada en enda illasinnad, illistig och kriminell lögnare kan åstadkomma. Och jag vet hur vissa medier frivilligt och lustfyllt dras med i en story som tycks berätta om den stora stygga mannen som förgriper sig på den lilla väna flickan. Eller för den delen, som i mitt fall, medier som rentav tar en central roll i att driva anklagelsen.

DSK: Stenhård härförare för IMF och socialist med beryktade erotiska eskapader och välkänd faiblesse för att köpa fallna kvinnor.

JAG: Rätt tuff härförfare för Frihetsfronten och nyliberal, med beryktade svartklubbsexcesser, drogliberala övertygelser och ändå hög svansföring om moral och rätt.

DSK: Anklagad men sannolikt friad från anklagelser om våldtäkt, därför att anmälaren bevisligen ljugit och haft en dold agenda.

JAG: Anklagad och fälld för misshandel, trots att anmälaren bevisligen ljugit och haft en dold agenda.

För er som inte minns medie- och rättsspektaklet så friades jag från anmälarens anklagelser, men dömdes ändå för misshandel av min sambo vid samma tillfälle; trots att hon aldrig någonsin påstått, än mindre anmält, att misshandel ägt rum -- utan genomgående vittnat om motsatsen.

Det var en "ingen-rök-utan-eld"-justis, där den lika partiska som hatiska tingsrätten tvingades fria mig från huvudanklagelsen; för där fanns fysiska bevis för att jag var oskyldig och falskt anklagad (bildbevis som styrkte att de påstådda misshandelsskadorna fanns redan dagen innan). Men i den andra anklagelsen stod ord mot ord och jag kunde inte bevisa min oskuld. Där dömdes jag.

Men det var anmälarens och hennes bästa väninnas ord som stod mot mitt och den jag påstods ha misshandlats ord. Min sambo hade hela tiden (från första polisförhöret till sista dagen i hovrätten) konsekvent nekat till att någon misshandel någonsin ägt rum.

Jag dömdes av en uppenbart partisk tingsrätt, där samtliga ledamöter inklusive domaren hade Socialdemokratisk partibok. Och en lika partisk hovrätt bemödade sig inte ens att ompröva domen i ansvarsfrågan (trots att såväl svensk grundlag som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna så kräver).

I ett land med rättssäkerhet och åklagare som lyder under lagen skulle jag aldrig ha dömts. Jag hade kanske sluppit min helvetesresa och mina sju svåra år.

Men hämnden är ljuv, sent skall syndaren vakna och inget ont som inte har något gott med sig.

Jag lovar att ett antal hatiska lögnare och maktfullkomliga tjänstemän högt upp i samhällshierarkierna kommer att väckas ur sin självgoda törnrosasömn genom den här bloggen. Och sanningen om ett Sverige på dekis, i frågor som (förutom rättssäkerhet) social omsorg och psykiatrisk vård – till stöd för privata alternativ, valfrihet och patientmakt– kan bli avgörande i nästan riksdagsval.

Det är tre år kvar. På söndag inleds politikerveckan i Almedalen.

Hög tid att starta processen.

/Christian