torsdag 15 december 2011

Redo för nya uppgifter

Under hösten och förvintern har bloggen legat nere. Det har varit en tid av reflektion och omprövning.

Jag har i skenet av detta bestämt mig för att återuppta mitt politiska arbete. Hur och i vilka former lär stå klart vilken dag som helst. Vad som i vart fall redan nu kan avslöjas är att jag är på väg tillbaka till partipolitiken.

Den nyliberala rörelsen, som den fungerar i praktiken, är inte längre min. Jag vill förändring i verkligheten, inte i teorin. Jag vill värna utsatta och kränkta människor här och nu, inte i en obestämbar framtid. För mig räcker det inte med övertygelsen att det blir fantastiskt en morgondag, när de renläriga idéerna har fått slå igenom.

Den nyliberala rörelsen av idag påminner mig om universitetens överliggare; en tragisk suput som på kvällen efter några snapsar pratar vitt och brett om allt som måste göras, villig att axla allehanda uppgifter. Men redan till efterrätten är han däst och även, nästa morgon berövad även ordets dådkraft.

Min liknelse handlar inte om att nyliberaler är benägna åt spriten. Där har jag dessutom själv föga att hämta, med tanke på hur jag i perioder av såväl glädje som förtvivlan – för att inte tala om tider av psykiska svårigheter – använt alkohol för att öka min förbränning, eller hämta lindring och flykt. Nej, min liknelse gäller på det överförda planet: Vad lätt det är att drömma och predika om principer och höga ideal, när man diskuterar vitt och brett om kvällningen. Men vad svårt det är att omvandla principerna till handfast politiskt arbete, när man skall träda till verket i vår praktiska samtid i ljusan dag.

Jag drar inte alla över en kam. Johan, Mattias, Fredrik, Oscar, Karin, Anders, Maria. Och andra, Ni vet vilka ni är och jag håller er högt.  Men i det stora hela är det som om idéerna blivit en nyliberalernas flykt, snarare än en ritning för att bygga om den faktiska verkligheten.

Jag vill vara med och bygga den nya verkligheten. Jag vill vara med och använda idéernas mallar och ritningar, till att åstadkomma en bättre, stoltare, rättvisare och hederligare verklighet för de många.

För mig är politiken inte bara idéerna. Det är verkligheten och vardagen, det är idéerna omvandlade och förverkligade i praktiska lösningar, det är principerna förhandlade och stötta i vardagsmorteln. Politik är att vilja, att kunna, att förstå och förmå – att våga verka i gränslandet mellan idé och vardagens praktiska verklighet.

Det vill jag. Dit är jag på väg.

5 kommentarer:

Magnus Westerstrand sa...

Hej,

Läst och sett ditt engagemang kring KD... dina tankar är inte så långt ifrån mina. Jag har varit med i olika grad i runt 15 år nu. Tyvärr kan jag inte hålla med om att det skett en stor förändring... men hoppas lika fullt att den är påväg. Jag har bloggat mycket under min reds, från riksting och olika "strider" du hittar nog mycket material på min blogg om du vill fördjupa dig i partiets olika strider....

en bra start:
http://westerstrand.blogspot.com/2010/10/kristdemokraterna-for-splittrade-for.html

whosthestupidimdrunk sa...

Christian. Vad var så bra och kärleksfullt människa till människa för hundra år sen innan sossarna förstörede alltihop? Menar du kanske att sossarna förstörde den frikyrkliga gemenskapen, eller vad? Och fanns ens begreppet "solidaritet" som du verkar gilla innan det fanns sossar. Överbevisa mig gärna.
Vad menar du med solidaitet och moral? Vad är medmänsklighet för dig?

Mvh Martin

Christian Gergils sa...

Tack Magnus, mycket intressanta blogginlägg. Och det känns som om du är en av många som varit viktiga för att driva Kristdemokraterna dit de är idag.

Min uppfattning om förändringen kommer sig dels av att läsa den interna debatten på Navet, dels att läsa Framtidsgruppens arbeten, dels att träffa och tala med människor i och kring Stockholmsföreningarna och Socialdepartementet.

Utifrån min bild av partiet innan jag gick med -- och ännu mer utifrån allmänhetens synvinkel och fördomar om KD -- har det skett en enorm förändring. Tro mig. Det är imponerande.

Och jag hoppas kunna visa att det ger positivt utfall i opinionen och i form av att fler sökande frihetligt sinnade med stark naturrättslig övertygelse söker sig hit.

Hoppas du är kvar i partiet, nu när den förändring du strävat efter är på väg att förverkligas.

/Christian

Christian Gergils sa...

Magnus, jag menar inte att saker var bättre för 100 år sedan. Vad jag menar är att frivilliga sammanslutningar, naturlig solidaritet och allt det som uppstår och bygger ett samhälle -- utan en stark och söndrande stat -- har förlorats i vårt land.

Det beror på att socialdemokratins samhällsexperiment tänkt sig att människan skulle befrias, genom att slippa ansvar. Resultatet har istället blivit en mer ofri människa, vilse utan sammanhang och ofta berövad även familjens och vännernas stöd, när skatter och andra pålagor väntas finansiera en offentlig och anonymiserad omsorg. Funkar inte.
/Christian

Anonym sa...

Hej Christian!

Vad är dina planer för din nya karriär inom KD? Ska du satsa på att bli politiker i någon speciell nämnd i din kommun?

Är det någon speciell fråga du brinner för extra mycket (förutom att ha kvar Hägglund och hans medarbetare att leda KD)?

Eller har du planer på att i sinom tid skriva en bok om din tid i KD?