Om kärlek, hat och älskvärda djur; om skatorna på socialen; om den förlorade svenska psykiatrin; om ondska och antihjältar i svensk politik; om den förtappade välfärdsstaten och de sedan länge avyttrade oförytterliga mänskliga rättigheterna. Om Nalle Lufs och Gunnar Ekelöf förstås. Och om Falstaff, fakir. Och annat oundgängligt här i livet.
Visar inlägg med etikett fåglar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fåglar. Visa alla inlägg
måndag 11 juli 2011
Vem föder fåglarna
Vem föder fåglarna, latmask
under den blåa himlen?
Dock! Sorglöshet föder dem till en del
och drift till en annan.
Och liljorna?
Deras bestämmelse föder dem.
Vem föder då latmasken?
Det måste förvisso vara en gud
Sträck på ryggen och armarna, latmask
Försök liggande inta en värdig hållning
Dig föder ingen annan än Gud
En utvald är du, sannerligen!
Gunnar Ekelöf, ”Vem föder fåglarna”, ur diktsamlingen Strountes, 1955
Etiketter:
fåglar,
Gunnar Ekelöf,
latmaskar,
Strountes
lördag 2 juli 2011
Fåglarnas liv
”Inte en skymt av uppgivelse
finns det i fåglarnas liv,
hos dem är liv och rättmätighet
ett och detsamma.
Man kan inte besegra en fågel,
den ger sig aldrig.
Det är kanske därför vi skjuter dem
eller beundrar dem.”
Gunnar Ekelöf, runt 1960
Etiketter:
Ekelöf,
fåglar,
liv,
rättmätighet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
