Att offra tid på Åkesson

Jag är kanske övernitisk, men jag har stannat här i Visby för att även lyssna på och ta bilder från Jimmie Åkessons tal i Almedalen. Han har tilldelats den verkliga nitlotten och talar idag söndag, när nästan alla journalister har åkt hem. För att fånga de sista kvarvarande har han därför förlagt talet till klockan 11, inte 19 som alla andra.

Det skall bli intressant att se vilka som är kvar och bevakar även Sverigedemokraterna. För min del har jag ju ingen skyldighet mot någon, men de stora riksmedierna har ett journalistiskt uppdrag gentemot sina läsare/lyssnare/tittare och en slags skyldighet i förhållande till vad som väl får kallas det demokratiska samtalet. Även om Sverigedemokraterna står för en vidrig politik är de valda av väljarna.

Här under veckan hölls ett seminarium om ifall det var medias fel att Sverigedemokraterna kom in  i riksdagen. Det är förstås trams, det var väljarnas fel. Men ändå ligger det något i det. Nästan alla medier har i åratal gjort vad de kunnat för att inte släppa in och fram Åkesson och hans gäng. Under valet var han en under dog och uppfattades av många som en tystad sanningssägare.

Jag har alltid hävdat att det är viktigt och bäst att tala och debattera även med dem som står för den onda politiken. Det finns alltid en möjlighet att påverka och få även människor som tänkt tokigt att justera sina åsikter. Och framför allt! Eftersom vi liberaler och internationalister har så mycket bättre argument, kan vi bara vinna på att ta debatten; vinna väljare eller anhängare och vinna över slentrianröstarna från de främlingsfientliga.

Så nu skall jag springa ner och lyssna och fortsätta vässa argumenten. Det borde fler göra.

/Christian

Maudans sista, del 2

Det var ett känslomässigt tal med en ursöt Maud Olofsson som redan från början hade gråten i halsen och sedan stockade sig rösten flera gånger. Med sin humor och genom att tala om det med publiken kunde hon hålla tårarna tillbaka, men det var rörande och omöjligt att dras med av en människa som är på riktigt och har de där äkta känslorna som annars kan vara lite svåra att hitta i politiken.